En ny sticktidning i min ägo

Det var ett tag sedan jag hade något inlägg med något ur min sticktidningssamling! 

Detta nummer kom till min ägo förra veckan och är en riktig "goding" för mig som går igång på sånt här! 

Det är "Stickat" nr 1 från 1951. Framsidan kröns med en bild av den för min generations textilnördar mycket kända textilboksförfattaren, formgivaren och inspiratören Kerstin Lokrantz. Bland annat har hon skrivit boken "Korsstygn på kläder", som jag har använt mycket. Tydligen har hon även agerat fotomodell och även som filmskådespelserska. 

Här är hon i mycket unga år iförd en snygg tröja med flätor mellan färgbytena och en grön paprika i handen ( ! ). 

Eftersom Kerstin nämns på omslaget kan man kanske vänta sig att det ska finnas mer att läsa om henne i tidningen men det kan jag inte hitta.

Här ett litet axplock från innehållet i detta nummer:

En röd keps med röda fingervantar. Skärmen kan placeras antingen i ena sidan eller mitt fram,

 enligt texten. Det ser gott ut med bananen!

Här har vi kanske Kerstin igen i en blå tröja med sjalkrage. 

Kerstin igen i en kortärmad jumper. Och där har vi frukttemat igen.

Mannen i en rysligt snygg väst. Inte med en frukt utan en telefon i handen. 

Kanske manligare....

De längsgående ränderna är påvirkade i efterhand.

Troligen Kerstin igen iförd en jumper med "boleroeffekt". 

Bolerostycket är faststickat i själva jumpern.

Mitt gamla inlägg om Kerstins bok "Korsstygn på kläder" kan du läsa här.

Om Kerstin Lokrantz kan du läsa här.

Septembermorgon

Jag vaknade till en landskap helt målat av frost, 5 minusgrader och konstaterar att hösten är här. Lite för tidigt för min smak men ändå underbart vackert!

Lägesrapport mysterievantar och bakläxa

Som jag misstänkte skulle jag hamna på efterkälken med mina  Torirots mystery-mittens . Jag är på tredje ledtråden och idag kom den femte. Men vad gör väl det?  De är jätteroliga att sticka och jag gillar verkligen att sticka i det här lite sträva tvåtrådiga ullgarnet som jag inte har något namn på. Färgerna tilltalar mig också, turkos och ljusgrå.

Och jag har fått bakläxa! Vi var och hälsade på sonen i helgen och jag tog med ett par stickade sockor och tänkte att han skulle bli glad. Han har riktigt stora fötter, st. 48 och utmaningen var att få till sockor i den storleken. Inte så enkelt dock när det inte finns fötter i storlek 48 i närheten att prova på så det var bara att chansa. Och glad blev han såklart men de var på tok för stora!!! Där säkerhetsnålen sitt slutar hans fötter så det blir att repa upp det mesta eftersom jag stickat från tån och uppåt.

 Lärdom : det är ingen bra idé att sticka från tån och uppåt när man är osäker på storleken!!

Så jag fick ta hem och göra om nästan alltihop!

Avmaskad

En bild i septemberkvällsljus på min avmaskade " A Hap For Harriet". Trots att garnet inte räckte så är jag supernöjd och jag kommer att använda den mycket.

I förra inlägget kan du läsa om hur jag blockade den. 

Septemberlördag och mysterievotter

Varje dag flyger gässen längs med vår dalgång och det är alltid lika trevligt att höra hur de "pratar och språkar" medan de flyger. På morgonen kommer de öster ifrån och på kvällen flyger de tillbaka. Man hör dem långt innan man kan se dem och de är säkert ett 80-tal. Idag, precis när jag tittade ut en sväng med kameran, tog de en annan väg, mot norr och jag kunde fånga några av dem på bild. Inte för att man kan se dem så tydligt på bilden, men ändå.

Och så här långt har jag kommit på Toirrots mysterievotter. Jag är alltså i fas och idag damp den andra ledtråden ned så det är bara att sätta igång. Jag stickar i turkos och ljusgrått i något tvåtrådigt garn från stashen.