Loppisfynd, tvättnypor och hur man gör en tvättlina

Den här sommaren har det inte blivit så många loppisbesök för vår del. Ett litet fynd har jag i alla fall gjort och det på en av mina favoritloppisar som finns i Barsta i Höga Kusten. Den här gången hittade jag äkta gammaldags klädnypor i trä, eller heter det tvättnypor ? Det är rejäla doningar. Det jag nu undrar över är varför jag inte köpte allihop när jag ändå var där och det var öppet ( snålis där! ). Så snyggt det skulle bli att hänga upp bilder och annat fint på ett snöre med många nypor! Nu får jag nöja mig de fyra som jag köpte. 

,

Jag hängde upp mameluckerna, som jag köpte på samma loppis förra sommaren,
bara för att få det gammaldags uttrycket fullt ut.

Inköpet inspirerade mig till att tillverka en tvättlina efter gammalt maner med hjälp av en slynggaffel som jag haft i lådorna i många år utan att direkt hittat något användningsområde.
Om mameluckerna gjorde jag ett inlägg om förra sommaren som du kan läsa om här. Och  här är länk till mönstret på den söta spetsen.

Här ser man också en liten bit av tvättlinan som jag slyngade av vanligt bomullsgarn. Det tog en jäkla tid och jobbigt var det för min händer så den blev inte så lång som jag hade tänkt mig. Den räcker i alla fall till att fästa mellan två stolar så jag kunde ta en bild.

Hemslöjden har gjort en jättefin instruktion på hur man gör här.

Min slynggaffel.

Nya loppisfynd

Våra turer upp till Höga Kusten är arbetsrelaterade, vilket innebär ett hårt slit och ständigt krig mot bromsar, flugor och mygg. För att lätta upp det hela brukar vi besöka några loppisar. Sommartid  verkar det finnas loppisar överallt och ibland, om man har tur så finns det något som passar in i min smak.
På ett loppis i Söråker, som i och för sig inte ligger på Höga Kusten men nästan, hittade jag dessa två små träfiguer ca. 4 cm höga. Oemotståndliga! Undertill har någon skrivit Falun och de föreställer förmodligen Faluns hembygdsdräkt ( har lite dålig koll på Falun ). De passar bra i min nördiga Dalasamling.

Flickan tittar lite drömmande upp i himlen.

I Barsta som ligger mitt i Höga Kusten, där det är som allra vackrast hittade jag detta sanpsglas! Jag samlar på udda gamla snapsglas och har några stycken vid det här laget. När vi har en stuga ska dessa placeras i mitt fina hörnskåp tillsammans med fina flaskor och snaps-essensser som jag gjort själv.
Och så har jag kommit fram till att jag är en samlare.
Vad samlar ni på?

Grytlappar

Eftersom jag ofta springer på loppisar har jag inte kunnat låta bli att köpa även grytlappar. För ett par kronor kan man inhandla dessa ihopknåpade små verk, virkade i stugorna för ett praktiskt syfte men även att pynta köket. Jag tror egentligen att de senare syftet var viktigare med tanke på hur små de alltid är! De är inte större än 12-15 cm och det räcker i varje fall inte för mig när jag ska ta ut plåtar utan att bränna fingrarna. Mina grytlappar är 20-25 cm och dubbelt så tjocka för att fungera. Däremot är mina inte så fina, varierande i färg och form och trevliga i utförandet, men det kan man ju ändra på när man har tid. Virkning är en fantastik teknik med alla dessa möjligheter och det var nog det som också gav kvinnorna möjlighet att för en billig peng och med enkla medel utmana möjligheterna som tekniken ger och samtidigt göra lite fint i hemmet.
Jag tänker mig, att när tiden finns så ska jag nyproducera dessa gytlappar i nytt tjockare garn ( så att jag inte bränner fingrarna) i trevliga färgkombinationer och göra beskrivningar på dem. Bara för att det är så roligt!

Den här är virkad i bakre maskbågarna för att ge den vågiga strukturen.
Hålen som hängare och ökningar och minskningar som ger de fyra "tårtbitarna" är finurliga detaljer.

    Först är denna grytlapp virkad som en nätbotten och på den har man
    sedan virkat fast "vallar" som svänger i vågor. Det måste vara mycket
    tidskrävande!
    Den är i alla fall tjock nog för att undvika brända fingrar.

Denna grytlapp känns lite 70-tal i färg och form.
En botten av fasta maskor i brunt och en gul mönsterruta över.
 Allt ihopvirkat med en lite uddkant.

Här är min finaste. Den har en vit 10-kantig botten, virkad i stolpar. Ovanpå en tvådimnesionell ros i orange som fortsätter ut till stjärnuddar som är nätvirkade.
Krånglig, opraktisk och säker bara gjord för att pynta.

 Den här tillhör också favoriterna. En vit "blomma" i hål och stolpar.
 Sedan en "kontur" i blått som också har små uddar.

Denna "blomma" i gult och vitt med en bård av stolpvågor runt om.
 Bekräftar min tes om att grytlappar ofta gjordes endast för att pynta.

Här är stolpvågorna utvecklade ytterligare.

     Det här är två i stort sett likadana rutor ihopvirkade stolprutor och
     vågkant. Två av hörnen är invikta.
     Att sätta på kastrullhandtaget .

   En julvariant med klockor.
   Kitch eller fult??? Kanske.
   Vintage??!! Ja!

Den absolut minsta, endast 6 cm, julstjärna med vita nuggor i kanten.