En ny sticktidning i min ägo

Det var ett tag sedan jag hade något inlägg med något ur min sticktidningssamling! 

Detta nummer kom till min ägo förra veckan och är en riktig "goding" för mig som går igång på sånt här! 

Det är "Stickat" nr 1 från 1951. Framsidan kröns med en bild av den för min generations textilnördar mycket kända textilboksförfattaren, formgivaren och inspiratören Kerstin Lokrantz. Bland annat har hon skrivit boken "Korsstygn på kläder", som jag har använt mycket. Tydligen har hon även agerat fotomodell och även som filmskådespelserska. 

Här är hon i mycket unga år iförd en snygg tröja med flätor mellan färgbytena och en grön paprika i handen ( ! ). 

Eftersom Kerstin nämns på omslaget kan man kanske vänta sig att det ska finnas mer att läsa om henne i tidningen men det kan jag inte hitta.

Här ett litet axplock från innehållet i detta nummer:

En röd keps med röda fingervantar. Skärmen kan placeras antingen i ena sidan eller mitt fram,

 enligt texten. Det ser gott ut med bananen!

Här har vi kanske Kerstin igen i en blå tröja med sjalkrage. 

Kerstin igen i en kortärmad jumper. Och där har vi frukttemat igen.

Mannen i en rysligt snygg väst. Inte med en frukt utan en telefon i handen. 

Kanske manligare....

De längsgående ränderna är påvirkade i efterhand.

Troligen Kerstin igen iförd en jumper med "boleroeffekt". 

Bolerostycket är faststickat i själva jumpern.

Mitt gamla inlägg om Kerstins bok "Korsstygn på kläder" kan du läsa här.

Om Kerstin Lokrantz kan du läsa här.

Septembermorgon

Jag vaknade till en landskap helt målat av frost, 5 minusgrader och konstaterar att hösten är här. Lite för tidigt för min smak men ändå underbart vackert!

Lägesrapport mysterievantar och bakläxa

Som jag misstänkte skulle jag hamna på efterkälken med mina  Torirots mystery-mittens . Jag är på tredje ledtråden och idag kom den femte. Men vad gör väl det?  De är jätteroliga att sticka och jag gillar verkligen att sticka i det här lite sträva tvåtrådiga ullgarnet som jag inte har något namn på. Färgerna tilltalar mig också, turkos och ljusgrå.

Och jag har fått bakläxa! Vi var och hälsade på sonen i helgen och jag tog med ett par stickade sockor och tänkte att han skulle bli glad. Han har riktigt stora fötter, st. 48 och utmaningen var att få till sockor i den storleken. Inte så enkelt dock när det inte finns fötter i storlek 48 i närheten att prova på så det var bara att chansa. Och glad blev han såklart men de var på tok för stora!!! Där säkerhetsnålen sitt slutar hans fötter så det blir att repa upp det mesta eftersom jag stickat från tån och uppåt.

 Lärdom : det är ingen bra idé att sticka från tån och uppåt när man är osäker på storleken!!

Så jag fick ta hem och göra om nästan alltihop!

Avmaskad

En bild i septemberkvällsljus på min avmaskade " A Hap For Harriet". Trots att garnet inte räckte så är jag supernöjd och jag kommer att använda den mycket.

I förra inlägget kan du läsa om hur jag blockade den. 

Septemberlördag och mysterievotter

Varje dag flyger gässen längs med vår dalgång och det är alltid lika trevligt att höra hur de "pratar och språkar" medan de flyger. På morgonen kommer de öster ifrån och på kvällen flyger de tillbaka. Man hör dem långt innan man kan se dem och de är säkert ett 80-tal. Idag, precis när jag tittade ut en sväng med kameran, tog de en annan väg, mot norr och jag kunde fånga några av dem på bild. Inte för att man kan se dem så tydligt på bilden, men ändå.

Och så här långt har jag kommit på Toirrots mysterievotter. Jag är alltså i fas och idag damp den andra ledtråden ned så det är bara att sätta igång. Jag stickar i turkos och ljusgrått i något tvåtrådigt garn från stashen.

Sensommarsöndag och mysteriemittens

Denna sista dag i augusti är för mig sommarens sista dag och jag har gjort en liten runda på gården och fångat våra fantastiska solrosor på bild innan de vissnar. Solrosorna är ett av de mest lyckade projekten i detta första år i vår trädgård. Vi sådde tre olika sorters solrosor och de har alla blommat flitigt. Synd bara att jag inte fotade de svarta innan de vissnade. Men de här är ju också fina, och höga! De drar massor av vatten och gödsel men det är de värda! Jag hoppas också att de hinner gå i frö ordentligt så att vi har mat till fåglarna i vinter. Min morfar brukade hänga ut hela den torkade solrosen så fåglarna hade något att mumsa på. 

Den här solrosen har inte vi sått utan det har fåglarna gjort! 

Två humlor tävlar om att få mest ut av den.

                                                  En röd solhatt fick också vara med.

Och så jag har gått med i  Torirots mystery mitten KAL!!!! Hur ska jag ha tid med det??? Plötsligt så hade mitt finger bara tryckt på BUY! Jag har aldrig varit med i något "mystery knitting " förut så jag undrar hur det går till. Får man uppgifter skickade till sig varje dag eller ska man gå in på Ravelry och hämta själv?  Och man måste väl inte hålla tiden hoppas jag? Jag kommer säkert inte att hinna med i den fart som Toirrot gör. Nu blir det att leta fram garn som passar.

Man tager vad man haver

Sommarens stickning är nu avmaskad och ( nästan ) klar. Jag hade två nystan Isaager´s tunna alpakkagarn och tänkte mig att det borde räcka till en " A Hap For Harriet " . Efter en ett tag förstod jag att garnet inte skulle räcka, så när första nystanet var slut fick det blir mitten på sjalen och om jag stickade den andra hälften lika som den första så skulle det ju räcka. Sjalen skulle då bli något mindre än mönstret utan att det "störde" helhetsintrycket " för mycket. Men det stämde inte. Antingen så var det mindre garn i andra nystanet helt enkelt eller så har jag gjort något fel som jag inte begriper.

 Eftersom den är så stor gör det inte så himla mycket att den blev lite "assymetrisk". Den räcker gott och väl att vira in sig i en kall höstkväll. 

Kate Davies är ju min absoluta favorit och jag kunde såklart inte motstå denna sjal. Mönstret är enkelt att följa och lätt att lära sig så man kan vara social och delta i samtalen runt sommarbordet en varm sommarkväll samtidigt som man stickar. 

Den ser ju lustig ut när vänstersidan slutar så där abrupt men det syns inte när man använder den.

Sen till blockandet. Jag läste någonstans att man kunde använda tvättlina istället för vajrar när man blockar. Några vajrar hade jag inte men väl tvättlina och det funkar ju jättebra. Eftersom kanten ska vara böjd kanske det inte funkar så bra med vajrar. Fördelen med tvättlina är ju också att man kan block hur stora saker som helst. Vajrarna har ju en bestämd längd är min gissning.

Jag läste också att de där gummipusslen som många har att blocka på luktar så illa! Det går lika bra att blocka på ett liggunderlag som jag har hemma. Det gick åt tre liggunderlag den här gången eftersom sjalen är så himla stor.

Och garnet från Isaager är helt underbart att sticka med och är det någon som har en snutt över av färg nr 17 så köper jag det gärna så jag kan fullfölja sjalen!