Marks nr 17 och lite prat om att sticka uppifrån och ner och malbehandling

I detta nummer får man en hint om hur man gick klädd det året då jag föddes! Nämligen 1957. Det är ett höstnummer och mej förvånar det inte om min mamma hade den här tidningen och även stickade något ur den. För stickade gjorde hon i massor. Jag har inte sett några sådana tidningar hemma men min mamma var inte den sorten som var nostalgisk eller sparade gamla saker i "onödan". Det är lite tråkigt men ett faktum. Det är kanske därför som jag är extra mån om att samla på de här tidningarna nu. 

Detta nummer är som så många andra fullproppad med modeller stickade i intressanta strukturer! Koftan på framsidan till exempel. Den ser varm och skön ut.

Den här käcka tösen har en senapsgul kofta med ett jättefint "eylet"-mönster i strukturen. Garnet är intressant och man gör lite extra reklam för det! Det heter "Fjällgarn" och har den fantastiska egenskapen att vara vattenavvisande, alltså impregnerad med något som inte framgår vad det kan vara. Det är säkert praktiskt att ha ute i ruskväder men undrar vad det innehåller? Något som förmodligen inte längre är godkänt ur miljösympunkt. Det är också malbehandlat med ett ämne som heter "Mitin". Mitin är nog inte heller tillåtet längre och jag har i den här sticktidningen en bild på en annons om Mitin. Jag kan inte hitta så mycket fakta om Mitin när jag googlar men anar att det inte är så bra.
Men koftan är fin! Och tösen!

Ytterligare en strukturstickad kofta i riktigt grovt garn, eller bolero som den kallas här.

En rejäl kofta med en rejäl sjalkrage stickad i en våffelstruktur med lyfta maskor.
Det är riktigt snyggt ljus i den här bilden!

Lite nättare är det här jumpersetet och jumpern har ett mönsterstickat ok och som man får till genom att plocka upp maskor i halsen. "Nästan" alla modeller i dessa tidningar jag har är stickade nerifrån och upp, fram och bakstycke för sig på två stickor. Så jag konstaterar att metoden att sticka "uppifrån och ner" på rundsticka är en ny företeelse inom svensk stickning. Eller har jag fel?? Rätta mig gärna. Jag vet att tröjor som är riktigt gamla, exempelvis tröjor till folkdräkter är/var rundstickade. Men var de stickade uppifrån och ner? Tror inte det. Tänk så mycket tid man sparar på att rundsticka! Och så många aviga maskor man slipper sticka! Någon gång när jag får tid ska jag göra om ett mönster till ett "uppifrån och ner"-mönster. Jumpersetet är stickat på 2,5-3 mm stickor och masktätheten är 32 mm på 10 cm! Fick dom inte ont i sina händer??

Denna sportolle är också stickad i det impregnerade Fjällgarnet med en fluffig "patent" och en "sadelaxel". Kapuschongen är helt enkelt en rakt stickad tub som inte sitter fast i ollen. Smart till mössa också!

Lopitröjan är avmaskad!

 Lopitröjan är nu avmaskad och jag är jättenöjd! Men sjutton så svårt det är att fota svarta grejer när det är mulet och grått ute! Jag har tömt något lite av mitt lager av tvåtrådiga garner. De gulbruna färgerna är gamla växtfärgade garner och så svart. Stickor nr 3,5. Vill du läsa mer kan du göra det här i tidigare inlägg om detta projekt.

Jag gjorde knäppkanten enligt Kate Davies metod, steeks, som jag skrev om i förra inlägget, men istället för att virka innan klippning så sydde jag på maskinen med trestegssicksack.  På avigsidan stickade jag slätstickning för att få den smidigare och på framsidan stickade jag rätstickning. Detta för att dölja den fula klippningen.

Jag velade lite innan jag bestämde mig för att endast göra en orangegul rand på knäppkanten och resten svart.

Kofta klar!

Min kofta är nu klar! Stickad i Ullcentrums Linea i en uderbar petrolblå färg. Det har inte gått åt mer garn är 2,5 hg. Med stickor nr 3,5 blev den precis så gles som jag ville ha den. Jag har utgått i från Claras enkla basbeskrivning på hur man stickar en uppifrånochnerkofta som du kan se här . Det var precis vad jag behövde för att komma igång med att sticka uppifrånochner. Jag lade till 7 m i framkanterna till knäppningen. På bilden ser det ut som den en ärmen är längre men det är den inte.

Uppläggningen i halsen blev ganska lös och töjbar vilket kommer att leda till att den åker ner över axlarna. För att undvika det virkade jag på en kant i efterhand med kräftmaskor eller baklängesmaskor och virknål nr 2,5. Då blev halsen fast och inte så töjbar. Nederkanten stickade jag med stickor nr 3 för att få den lite fastare.Och ingen människa kan se att den sista knappen är av en annan sort! ( se mitt förra inlägg )

Jag kommer helt klart att hålla mig till att sticka uppifrånoch ner i fortsättningen. Det går fort, det är enkelt och det blir snyggt! Tack Clara!

Lite tur ska man ha! Jag köpte en tygbit till en kjol i Söderköping i sommar. Färgen passar precis till koftan.

Mönster till kjolen har jag gjort själv efter en gammal kjol. Helt nöjd!